.

Jag blir trött på männsikor som säger åt mig att jag ska bry mig mer i skolan, att jag ska jobba mer på letionerna osv. 

Hade jag kunnat så hade jag gjort allt för att jag skulle ha godkänt i matte och engelska. Jag skulle göra allt för att få nått högre en E. 

Det är inte så att jag inte vill ha bättre betyg, det är inte så att jag trivs med att ha sämst betyg och känna mig sämst varje dag pga att jag inte har jobbat hårt i skolan.  Allt är en enda röra i mitt huvud.

Grejen är den att jag orkar inte, min kropp orkar inte, min hjärna orkar inte. När det har gått till en viss gräns så säger hjärnan ifrån. Den slutar fungera. Så fort jag kommer hem efter en skoldag så somnar jag, Jag är ständigt trött. Det är ingenting jag valt, det är något som bara har blivit. Och när jag inte jobbar i skolan eller bara ligger hemma är det för att kroppen säger ifrån både fysiskt och psykiskt. När saker inte går så ger jag upp, jag ger upp alldels för lätt på saker och ting. Detta leder såklart till att jag inte får så bra betyg, och får jag inte det så dras jag ner ennu mer. Känner mig ennu mera värdelös och då går jag in i min bubbla. Min egna lilla bubbla där bara jag får vara. Självförtroendet sviker. 

 

Så ni som säger "Du kan bara du vill." Testa vara i min kropp och hjärna i en dag så är det inte så enkelt som alla tror. Jag försöker varje dag med allt, hela tiden, Men så fort jag klättrar upp för stegen, så ramlar jag ner igen. 

Jag försöker vara en god mäniska, jag försöker vara alla till lags, jag försöker så gott jag kan jämt. Bara så att du vet. 

Och ni som säger att jag borde ta tag i mitt liv. 
Jag är påväg, jag tar en dag i taget. Att hitta motivationen till livet är inte så jävla enkelt. Jag har letat efter den i 5 år. 

 Så det är inte så att jag VILL leva såhär. Leva som en latkorv, men det är det jag orkar göra bara. Gå i koslan sen är energin slut. Jag önska jag orkade göra såååå mycket mer. Jag önska jag kunde se det roliga i vardagen..