.

-orkar inte blogga. Det händer så jävla mycke just nu. Orkar inte ens med mej själv, jag bara sårar dom jag älskar gång på gång.-

 

Jag satt och prata med en jätte trevlig tjej igår som inte har haft det så bra hemma, hon var ett år yngre än mej och hon satt och berätta vad hon gått igenom genom alla år.

 

Det var då jag satt och lyssna som det faktist slog mej att jag borde uppskatta mina föräldrar, jag borde vara glad för att dom finns vid min sida. Även fast vi inte kommer så bra överens och att vi bråkar en hel del så vet jag att dom alltid finns vid min sida när jag behöver dom. Det är inte alla som har sån tur. 

 

Jag har inte varit jättesnäll mot mina föräldrar dom senaste veckorna, inte lyssnat på vad dom sagt, skitit totalt i deras ord osv. Jag har fått mitt "straff" för de. Och det blev jag inte så glad för , sket allt ännu mer. 

Men jag har verkligen insett att mina föräldrar gör dethär för att skydda mej och visa att dom bryr sig. 

Men jag ville inte inse då i det ögonblicket, då ville jag bara att dom skulle dra åt helvete. Men i efterhand. Vad hade jag hänt med mej om jag inte hade nån som bestämde över mej? Om jag fick göra precis vad jag ville, då skulle nog att gå käpprätt åt hellvete.