.

.

Jag trodde verkligen jag skulle lyckas bättre på gymnasiet. 

Har haft det sjukt jobbigt i skolan sen 5-6 då  jag har haft svårt att koncentrera mig och tappar fokus lätt och jag har väldigt svårt att tro på mig själv och jag tror inte att jag är bra på nånting och därför är jag rädd för att pröva på saker. 

I 4 år har jag hört samma sak på alla utv.samtal. Hur mycket dom än frågar vad dom kan hjälpa mig med och hur mycket lärarna försöker så är det ingeting som hjälper. Jag fick knappt godkänt i engelska, jag fick ämpa satan i matte och svenska. Och nu har jag gått 2 månader på gymnasiet och min lärare frågar om jag verkligen valt rätt linje, om jag verkligen tar dethär på allvar. 

Jag tycker denna linje är jätte kul, man lär sig mycket om människor och hur dom fungerar, men det spelar ju ingen roll hur mycket jag kämpar så blir det inte bättre.. Att jag varje gång får höra att jag måste förbättra mig för att lyckas, varje gång, det tär på mig och mitt självförtroende.(det lilla som jag har.)

 

Jag försöker verkligen med allt. Jag försöker vara så bra som möjligt, men jag har försökt så länge med att vara bra för alla så jag har tröttnat. nu bryr jag mig knappt längre. Och det gäller inte bara skolan.

 

 

Jag är väl en av dom som kan säga att jag känner dig rätt igenom. Jag har tillbringat så många dagar med dig, och vi har pratat om ALLT, du säger saker som är så bra, som får mig att må bättre. Du är inte usel, någonstans. En guldklimp som vän.
Jag är så ledsen för att jag lämnade dig, för att jag sa saker, jag var inte jag då. Jag tänker på dig jätteofta, hur jag trivdes med livet när jag var med dig, hur jag kände mig speciell och älskad. Att höra dig säga "du är min bästavän Eleonora" de gjode mig så glad, att veta att jag har iallafall EN person i mitt liv som tycker om mig som jag är. Att jag var bra för någon. Att jag förändrades under en tid, tappade bort mig själv och var elak, det är någonting jag inte är stolt över, jag ångrar att jag förtörde våran vänskap och jag vet att du aldrig kommer kunna säga att jag är din bästavän igen.
Men till saken- hur du får människor att känna, sig betydelsefulla, det är en mycket bättre egenskap en att vara kass i skolan. För du är min lilla knäppis. och du är bra. Jag tror på dig. Du vet när den där hemska kvällen när jag ringde din mamma? Det gjorde så ont att se dig så ledsen, och det gör ont att veta att du fortfarande känner dig världelös. Men jag kan lova dig en sak iallafall, när saker är dåligt, så kan det bara bli bättre, och jag lovar, jag lämnar dig aldrig igen. Även om vi inte är en och samma person i en, som vi sa förut. Som alla andra sa. /kommer aldrig förlåta mig själv för att jag lämnade dig i sticket, men i love you /noris