.
Jag är väl en av dom som kan säga att jag känner dig rätt igenom. Jag har tillbringat så många dagar med dig, och vi har pratat om ALLT, du säger saker som är så bra, som får mig att må bättre. Du är inte usel, någonstans. En guldklimp som vän.
Jag är så ledsen för att jag lämnade dig, för att jag sa saker, jag var inte jag då. Jag tänker på dig jätteofta, hur jag trivdes med livet när jag var med dig, hur jag kände mig speciell och älskad. Att höra dig säga "du är min bästavän Eleonora" de gjode mig så glad, att veta att jag har iallafall EN person i mitt liv som tycker om mig som jag är. Att jag var bra för någon. Att jag förändrades under en tid, tappade bort mig själv och var elak, det är någonting jag inte är stolt över, jag ångrar att jag förtörde våran vänskap och jag vet att du aldrig kommer kunna säga att jag är din bästavän igen.
Men till saken- hur du får människor att känna, sig betydelsefulla, det är en mycket bättre egenskap en att vara kass i skolan. För du är min lilla knäppis. och du är bra. Jag tror på dig. Du vet när den där hemska kvällen när jag ringde din mamma? Det gjorde så ont att se dig så ledsen, och det gör ont att veta att du fortfarande känner dig världelös. Men jag kan lova dig en sak iallafall, när saker är dåligt, så kan det bara bli bättre, och jag lovar, jag lämnar dig aldrig igen. Även om vi inte är en och samma person i en, som vi sa förut. Som alla andra sa. /kommer aldrig förlåta mig själv för att jag lämnade dig i sticket, men i love you /noris
